”Koffein är en bitter vit kristallin xantinalkaloid som fungerar som en psykoaktivt centralstimulerande drog och ett milt vätskedrivande medel hos människor och djur.” Detta enligt Wikipedia.
Och nog är det en drog, alltid. Mitt i femte klunken (cirka) av dagens andra kopp, brukar den komma. Känslan av oövervinnerlighet. Av att allt är möjligt. Om man bara fortsätter dricka kaffe, så.
Jag brukar vänligt håna folk som slutar dricka kaffe. Men jag misstänker att i slutändan är det de som skrattar sist, där de sitter med sina hippieteer och betraktat min allt närmre förestående nervvrakiga kollaps.
Indievuxen 
kartan said,
augusti 21, 2008 den 10:31 f m
Jag funderar på att börja om!
Har kommit på att man nog får ha en lite mer nyanserad syn på kaffet. det är inte djävulen. det har sina sidor, som alla vi andra.
indievuxen said,
augusti 21, 2008 den 10:45 f m
Fast jag är inte så måttlig, har jag märkt. Allt eller inget.
Jennie said,
augusti 21, 2008 den 2:21 e m
Va snygg din blogg har blivit :-)!
sodan said,
augusti 21, 2008 den 7:41 e m
fast hånar du mig? har jag aldrig märkt. det är klart, i mitt koffeinfria tillstånd är jag ju så avslappnat ett med hela universum att jag inte märker sånt. eller nåt.
(fick för övrigt i mig koffein via en värktablett förra helgen varpå nån som känner mig väldigt bra undrade om jag hade tagit något olagligt. jag blev VÄLDIGT speedad.)
Christel said,
augusti 22, 2008 den 7:05 e m
I dag begick jag bryggkaffe på jobbet, det var första gången. Jag dricker annars bara meskaffe (latte), men det var liksom krisläge, min hjärna soggade nästan igen. Efter kaffet var allt klart och enkelt och snabbt igen. Läskigt nästan, fast oj vad bekvämt.
Glad i grytan said,
augusti 27, 2008 den 11:51 f m
Jag kan bara hålla med i lovsången, och kontra med min helt aktuella upplevelse…
http://gladigrytan.blogspot.com/2008/08/espresso-nu-mr-jag-bra.html