Indievuxen

Anteckningar från ett källarhål

Utmaning

Jag väljer att känna mig utmanad av Malinka.
Regler:
* Svara på alla frågor.
* Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din.
* Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!

Fem saker som finns på din att-göra-lista idag:
• fika med svärföräldrar i Bonnstan
• gå en sväng i schtaaan (obs! uttalas nasalt) och köpa solglasögon
• boka diverse läkartider men uuuuh orkar jag?
• ta en cykeltur (har sträckt mig, kan ej springa)
• läsa några kapitel i evighetsprojektet Shalimar the clown.

Vad gjorde du för 10 år sedan?
• Jag peppade för Stockholmsresa med besök på Vattenfestival (Björk! Portishead!) med Hilda och Anna I. Skulle börja trean i gymnasiet. Sommarjobbade troligen, men med vad? Kanske i Rismyrliden.

Ställen du bott på:
• Skråmträsk
• Historiegränd, Umeå
• Diverse delar av London
• Uilenstede, Amsterdam
• Etta i Högdalen med Ingela
• Midsommarkransen
• Aspudden
• Höjdhagen.

Fem saker du skulle göra om du var miljardär

• köpa fina tomten långt från vägen i Skråm och bygga sommarhus
• köpa hus i skärgården och lägenhet i stan
• köpa hus i närheten av oss till div. familjemedlemmar
• idka välgörenhet
• köpa en häst eller två.

Fastighetsaffärer är uppenbarligen något jag funderar mycket på.

Jag utmanar:
Kartan, så hon slipper blogga om vattenmeloner.

Dagens ridäventyr

Barndomsblessyrer

Bibbis jätteplåster i pannan får mig att fundera på skador jag ådrog mig i min barndom, och slutsatsen blir att det är ett smärre mirakel att jag överlevt in i vuxen ålder. Mycket är min mammas förtjänst, hon kämpade mot fartdårarna på vägen här utanför lika idogt då som nu. Men trafiken var inte den enda faran. Eftersom jag är klumpig av födsel och ohejdad vana och dessutom helt sjukt närsynt, sprang jag ofta in i saker som barn (det gör jag förresten fortfarande, men nu blir det oftast blåmärken och inte köttsår). Jag vet inte hur många gånger jag blött från huvudet i samma väntrum som Bibbi igår, men jag minns åtminstone tre olika tillfällen.

Något som också förvånar så här i efterhand är att jag inte dog i en ridolycka som barn eller tonåring. Det kan vara nyttigt att tänka på nu när jag är vuxen och förälder och långt mindre avslappnad på hästryggen, men däremot sällan rider ut i 100 km/timmen på alltför sällan motionerade ridtravare.

Konstigt nog är det min stillsamma syster som har de värsta ärren.  Ibland är livet helt enkelt inte rättvist (eller så finns det någon vänlig naturlag som skyddar närsynta klumpiga fartdårar som jag).

Nu var det länge sen vi var på akuten

När man ser Bibbis framfart tänker man att det är konstigt att hennes första akutenbesök har dröjt ända tills idag (diverse “hjälp-hon-går-inte-upp-i-vikt”-resor i mycket späd ålder räknas inte). Det hela föranleddes av snubbling över garagetröskel, som ledde till inramling med panna i dragkrok på bil. Nu har hon ett stiligt plåster som döljer tejp över igenklistrat jack.

En annan sak som gör tillvaron här på landet lite tristare än den kunde ha varit: Bybornas helt galna framfart i bil. Det saknas hastighetsbegränsning på den lilla väg som skär rakt igenom gården, och det utnyttjar folk genom att köra så fort de bara kan. I kombination med att mina barn dras till vägen som om den hade magnetisk dragningskraft, skapar det en hel del stress.

Sakta farten, människor. Tvinga mig inte att skriva en insändare i Skråmträskbladet.

Sommargästen talar

Det känns ju ganska förutsägbart, men: ju äldre jag blir desto finare tycker jag att min barndomsbygd är. Det har varit rätt kallt här i sommar så allt är fortfarande väldigt grönt, och dikena blommar som bara den. Blåklocka, hundkex, rödklöver, rakborste, midsommarblomster, rölleka, prästkrage, rallarros, smörblomma och massor av andra som jag inte vet vad de heter. Hemma är det så torrt att skogarna brinner, men när jag springer min bästa (och lite läskiga - är det en myrstack eller är det en björn?) runda här blir jag plaskblöt om fötterna.

Vuxenheten har väl kanske medfört att jag fattar att jag faktiskt inte behöver bo här permanent, och då kan jag slappna av och uppskatta allt det fina. Tillvaron här är fantastiskt stressfri och jag har vaga planer på en lite längre sommarvistelse här om några år.

Det enda jag saknar är min man och min häst.

Ipodleken

Jag har länge viljat testa den där Ipod-leken som gått runt bland bloggarna, men har aldrig haft tid. Nu har jag dock semester! Det kanske finns olika versioner av leken, men just den här har jag snott från Popjunkien.

Jag har inte fuskat ett smack!

Regler:

1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense.

NO CHEATING!

Will it be ok?
Glory to the world

How are you feeling today?
This abyss

How do your friends see you?
Sailors Blue

Will you get married?
The world is full of crashing bores

What’s your best friends themesong?
Cloudbusting

What is the story of your life?
Couleurs

What was high school like?
Army dreamers

How can you get ahead in life?
Little cloud

What is the best thing about your friends?
Better

What is tonight going to be like?
Who’s got the crack?

What song describes you?
Let me kiss you

To describe your grandparents?
What’s a girl to do?

How is your life going?
Young and insane

What song will they play at your funeral?
Seven months

How does the world see you?
Glory days

Will you have a happy life?
White Waves

What do your friends really think of you?
Pillow talk

Do people secretly lust after you?
Gila

How can i make myself happy?
The lighthouse

What should you do with your life?
Mr. Mistletoe

Will you ever have children?
Twenty four hours

69 sleep songs

“Roligt och vackert, men sövande” tycks vara recensentkårens samlade uppfattning om Magnetic Fields spelningar i Sverige häromdagarna. Jag kan bara hålla med, men det var nog inte så mycket Stephin Merritt och gängets fel att jag stundtals faktiskt nickade till på Cirkus i söndags, som mina barns. Dessutom hade jag ridit islandshäst precis hela dagen.

Precis som SvD:s recensent skriver så går texterna fram väldigt bra när man hör låtarna live. Innan jag blev sådär sjukt trött satt jag och fnissade mest hela tiden, särskilt till följande ganska tragiska bit.

Ben, Jerry, klimatförändringen och jag

För någon vecka sedan hade någon av gratistidningarna ett reportage om glassens miljöpåverkan. Där fick man veta att Ben & Jerry’s fraktas från en butik i Holland med lastbilar som blir extra energikrävande eftersom de såklart måste köra frysaggregaten hela tiden. Min man bannlyste genast Ben & Jerry’s i våra liv vilket ju är en extremt vacker uppoffring. Det är dock värre för mig än för honom, eftersom han gillar all glass (ju billigare desto bättre) medan jag i princip tycker att det bara är B&J som är värd att lägga pengar och tid på (det funkar med god vaniljgräddglass och hemgjord kolasås också).

Ikväll var jag på Konsum och slängde som vanligt längtansfulla blickar mot B&J-frysen. Då la jag märke till att smaken Baked Alaska har en slogan som går typ “När den har smält är den förstörd. Köp Baked Alaska och rädda miljön.” Eftersom det inte riktigt går ihop med bensinslukande lastbilar gick jag in på Ben & Jerry’s svenska sajt för att kolla vad dealen är. Och det verkar ju onekligen som om de tänkt till när det gäller miljön (allt annat skulle rimma rätt illa med hippiestuket).

Jag antar att det mest miljövänliga är att köpa ekologiska råvaror och tillverka egen glass med hjälp av Ben & Jerry’s receptbok och en glassmaskin. Men det är skönt att veta att när jag trotsar min makes ord och köper min halvliter guld i glassformat är jag inte en lika hemsk miljöbov som man skulle kunna tro.

(På sajten får jag tyvärr också bekräftelse på att min favoritsmak Dublin mudslide inte längre säljs i Sverige. Å vad jag kan längta efter den glassen ibland.)

Min lilla ryttare!

Skansen, igår. Efter mycket snack om hästar och “jida!” från Bibbi under en ganska lång tid, lät hon sig helt utan tvekan lyftas upp på shettisen Pompes rygg, höll ett stadigt tag i sadelknappen och sa “galopp, galopp” under hela rundan. När jag lyfte av henne blev förtvivlan enorm.

Förutom att hon verkligen gillar hästar hjälper det ju att hon älskar allt vad mössor, hattar och hjälmar heter.

Storebroren vill fortfarande inte rida, men han är helt bekväm och väldigt säker i denna sin ståndpunkt, så jag är precis lika stolt över hans inställning som över hennes.

Hej, mitt mellannamn: obeslutsam

När de hotande regnmolnen dunstar bort, vinden avtar och man ser ut över de mer glesbefolkade, gutefårbeströdda delarna av Ingarö från ett islandshästryggperspektiv, då undrar man ju lite varför man vill vara någon annanstans.

Men om man har lite längre perspektiv än jag brukar ha, så kan man misstänka att Ingarö är mindre gästvänligt i januari.

Older entries »