Italien. Jag gillar det (ignorera för ett ögonblick politiken, tack. Det gör jag). Man bara måste gilla ett land där vår familj kan vara som den är, d.v.s. rätt galen i allmänhet och matgalen i synnerhet, utan att någon skriker åt den på hela tio dagar. I stället ropar folk åt oss att vi är vackra. Och ger oss färskpasta dränkt i smör och salvia.
Jag kan verkligen varmt rekommendera vårt hotell. Ett mycket avslappnat litet ställe högt uppe bland de toscanska kullarna, ungefär 300 meter från staden Montieri, om man nu kan kalla det för en stad. (Där finns en restaurang, som lyckligtvis är fantastisk. De serverar pasta till lunch och pizza till middag. De pratar bara italienska. De gör färskpasta dränkt i smör och salvia. Har jag nämnt det redan?)
Hotellet har drivits av samma familj sen 70-talet, och de var de första som startade med hästsemestrar i Toscana. Man behöver inte kunna rida, men om man kan det får man hänga med på turer som är rätt extrema – massor av klättring och vilda galopper. Jag red fyra dagar varav två heldagar, och då skjutsades resten av familjen ut till vårt lunchställe för en picknick. Galet trevligt upplägg.
Notera gärna att jag inte skrivit ett ord om vädret, som var dåligt. Det spelar liksom ingen roll. Vi har haft en fantastisk semester.
Kolla gärna mina bilder på flickr.
JennyM sa,
maj 22, 2010 den 8:58 e m
Hur ser jag bilderna? När jag klickar på länken kommer jag bara till Flickr:s startsida.
indievuxen sa,
maj 23, 2010 den 10:24 f m
Länk till mitt flickrkonto finns till vänster.
Emilia sa,
maj 24, 2010 den 10:36 f m
Jag gillar dig. Jag gillar din blogg. Jag gillar att ni fick en bra semester. Det var ni väldigt mycket värda.
Soleil sa,
maj 25, 2010 den 10:58 f m
Åh, jag tycker också himla mycket om Italien. Det känns så genuint på något sätt, med deras små fina gränder och sjukt goda pasta och vackra grönska.
Samtidigt blir det så otroligt dubbelt med den andra sidan, och då menar jag inte bara politiskt utan även all populärkultur och all plastighet (om man nu kan skilja detta från det politiska?). Fast jag väljer också att bortse från den sidan, och utser Italien till det ultimata landet att bo i klimatmässigt, smakmässigt, pittoreskmässigt.