Min irritation över min bristande förmåga att köra bil är stor. Jag vet ju att jag kan, eller att jag har kunnat. På den västerbottniska landsvägen körde jag som om jag aldrig gjort annat, om du såg en elegant skugga av silver på vägen mellan Skråmträsk och Fällfors förra fredagen var det jag. Men i trafikskolans bil, bredvid en lärare som vill att jag snabbt ska komma framåt, blir det stopp. Bildligt och bokstavligt. Min körlärare måste tycka att jag är dumihuvet som har gjort halkkörningen redan, men sanningen är att för en vecka sen kändes det verkligen som om jag var till 80 procent klar med min utbildning. Nu, inte så mycket.
Detta bilburna samhälle och vad det gör med oss. Någonstans känns det som att det gick väldigt snett.
Soleil sa,
april 16, 2010 den 11:02 f m
Men det är också väldigt stor skillnad på att köra på landsväg, och att köra i tätort. Alltså, verkligen jättestor. Take it easy, jag lovar dig att körlärare har råkat ut för väldigt konstiga och dumma typer, och att du inte tillhör en av dem.