Under semestern läste jag två andra böcker också, Sputnik Sweetheart och The Lost diaries of Adrian Mole. Sputnik Sweetheart blev jag peppad att läsa när jag var på Island och plöjde Murakamis What I talk about when I talk about running. Självbiografin/löpningsboken är underbar, men romanen är halvtråkig faktiskt. Kanske valde jag bara fel Murakami; jag har hört bra saker om Norwegian wood och The wind-up bird chronicle.
Adrian Mole-böckerna har jag läst i omgångar sen jag gick på gymnasiet. De är något av det roligaste jag vet, men de sätter inte särskilt djupa spår – och därför kan man också med behållning läsa dem om och om igen. The Lost diaries är dock rätt nyutkommen i pocket så den hade jag inte läst förut. Men jag kan inte komma ifrån känslan av att jag missat en episod av Adrians liv. Får väl läsa alla böcker igen i ett kör vid något tillfälle.
Nu dock: American wife. Det bästa jag läst på länge.
Jag blev också väldigt peppad på att läsa om Adrian Mole!
Det passar ju bra också, när man är i England.
Det ryktas om en ny Adrian i höst!
Jag håller just på med Norwegian wood, och hittills är den lovande. Fast det känns som om jag läser den i femminuterspass, vilket sällan är en bra metod för att låta en bok komma till sin fulla rätt.